Vem är vår medmänniska?
Har du någon gång tänkt på vem du är – hur du är - och hur det kommer sig att du är just som du är? När du sitter i bänken här idag – varifrån kommer du – vad har du med dig för erfarenheter – hur har det format dig - vart är du på väg?
Vår tids tänkande om vi kan kalla det så – eller det rådande sättet att se på livet är att fokusera på vårt eget – vårt ”själv” – mitt och ”Jag”.
Marknaden är för att välja ”jag”,
Ekonomin är om ett konsumerande ”jag”.
Och – om vi möter en andlighet någon gång är det väldigt ofta ” en ny sorts andlighet” jämfört med den traditionella kristna som format vårt land, Europa och stora delar av världen.
Och i denna nya andlighet, som vi ofta möter under begreppet New age, ses livet som ett personligt projekt - helt upptaget av jaget och självupptagenhet – och livet ses som en privat liten oas i en öken av ensamhet och meningslöshet.
I denna vår tid blir människan sin egen gud – och det kan ju kännas befriande – jag får bestämma - Men, med det följer också känslan att jag måste vara stark och klara allt själv.
I en sådan värld där fokus är på mig, mitt och ”jag” - finns ingen plats för någon annan intelligens än människan. Människan hjärna blir liksom universums centrum – beslutsfattare och det som kan avgöra vad som är sant eller inte.
Det finns då ingen plats för en skapargud – ingen plats för en större mening med livet än människan hjärna – för det är ju den som avgör...
Fast människan – vi – märker ju att vi är inte starka, vi klarar inte allt själva.
Vi märker ju att våra hjärnor kan vara väldigt virriga...
för - ett ensamt ”Jag” är ett dåligt sällskap – ingen relation – det är ingen att bolla tankar med, ingen att fråga till råds - det är just ensamhet.
Vi finner att egentligen utan Gud och andra människor fångas vi i fängelset av oss själva – vår egna tankar – vår egen hjärna...
Förra söndagen om ”Frihet” – den längtan vi har efter att få vara ”Fria”. Ahh, tänk när jag får vara fri... att kunna göra vad jag vill, när jag vill - kom vi ändå fram till att det är också ensamhet.
Vi ser alltså att i den frihet som lockar oss finns en fara för samma sorts tänkande – som leder till ensamhet – och allt vad det för med sig. Modlöshet, depression etc.
Just därför måste vi vara uppmärksamma på vårt ”jag” – hur vi tänker och vad vi tänker om varandra - vi skall låta andra finnas och ha sin frihet, låta andra människor vara med i ”leken” – vara med i våra liv, vara med i världen. Alla andra får också finnas.
Inte alla tycker det – det finns makthavare som inte vill annat än bestämma själva och som är farliga för andra – och nu jag gör som mina gamla kemilärare på högstadiet när han tyckte det blev för oroligt i klassen – ”jag säger inga namn – men du och du och du!” - Putin, Lukashenka, Erdogan, Trump...
Vår värld har blivit mindre, vår planet är delad av alla – där är vi alla beroende av varandra.
Därför behöver vi moral och etik, lagar och regler.
Vi behöver något som är större än våra hjärnor och vår egen längtan och förmåga.
När vi läser om Jesus verkar det som han, om inte jämt så i alla fall väldigt mycket och ofta har folk runt omkring sig. Han går ständigt på kalas, äter allt och dricker allt, pratar både dag och natt, i grupp och i enskilda samtal. Ibland gick han år sidan för att vara ensam och be – det behöver vi också – men sedan gick han tillbaka till gruppen igen. Jesus är en som umgås med alla människor.
Jag började med frågan – vem är du – vilka är vi – vart är du på väg.
Vår identitet är något som skapas i relation till andra, Först till våra föräldrar - sedan till våra medmänniskor.
Vi är alltid någon i relation till någon annan.
Kan det vara så att vår identitet, den vi är, är något som skapas i relation till andra?
Vad skulle det betyda i så fall?
Att - när vi talar – när vi öppnar oss för någon annan – så märker vi också vilka vi själva är?
Vilka värderingar jag har – OCH, se - då har jag helt plötslig möjlighet att ändra mig – jag märker att detta jag sa nu var kanske inte riktigt genomtänkt – och så kan jag bättra mig.
Det är alltså viktigt vilka jag umgås med – vad jag läser – ser på – och vad jag gör.
Gud - Han som skapat våra hjärnor och allt annat - kom till jorden som Jesus Kristus för att visa hur vi skall leva.
Gud - Jesus visar att det är viktigt att umgås med andra – alla andra – för att vi skall få perspektiv på livet – och inte fastna i våra egna små sandlådor, våra egon.
Och här kommer Jesu ord till oss idag: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för, skall nu göra för dem”.
För det är gott för oss att vara med andra människor – med-människor.
Det formar oss – vilka vi är – och vilka vi blir – vart vi är på väg.
Att Tro - på en gud som skapat allt - börjar med sökande efter mening, för det är upptäckten av mening som skapar människans frihet och värdighet.
När vi finner friheten i Gud, upptäcker vi vår egen.
Det är då man sakta, sakta börjar förstå och kan börja tala om att hitta hem till sig själv. Hitta till den frihet man längtat efter – som finns här...
Joh. 3:16 Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall inte förgås, utan ha evigt liv
Han älskar oss för att vi är - inte något annat. Inte för att vi är snälla eller svenska eller kristna utan för att vi finns.
Gud ser på oss med kärlek – som när vi ser på barnet – på upptäcktsfärd.
Människan på upptäcktsfärd.
Med människan
Med – människan – på våra upptäcktsfärder – gå med människan
OCH
Också med mig själv på min upptäcktsfärd –
”Älska din nästa såsom dig själv.”
Kan du se på dig – och andra - såsom vi ser på barnet – som Gud ser på var och en av oss.
Så – vem är du? Vart är du på väg? ...
Har du sagt ja till Gud – för att hitta hem - till Gud – och dig själv?
Mark 2:23-28
En sabbat tog Jesus vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: "Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?" Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom." Och Jesus sade till dem: "Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten."
Vad är frihet – är det frihet att göra vad man vill? När man vill? Hur man vill?
Det kan ju tyckas fantastiskt vid första tanken.
Men en sådan frihet att inte behöva ta hänsyn till någon annan. Jag gör vad jag vill och på mitt sätt – det har ingen annan med att göra – Det fungerar ju bara om man är – ensam. För att det skall fungera betyder det – ensamhet.
För hur skulle en annans persons vilja och önskningar kunna följa mina – jag vet ju inte alltid själva riktigt vad jag vill – och det kan ändras från dag till dag, stund till stund.
Så vad är frihet? - Är det, det som de kriminella ligorna står för – alla gör vad de vill, och har sin egen lag?
– men det betyder ju och leder till anarki? = kaos, laglöshet och total oreda.
Vilda västern sa man förr om USA – och i viss mån fortfarande – och gäller i många länder fortfarande.
Nej, det kan inte vara frihet. Det finns något mer inbyggt i frihet än att alla gör som de vill…
Vad är det? – Jo - Frihet för någon får aldrig betyda ofrihet för någon annan…
Inte mina barn, fru eller någon.
Samtidigt är ju också frihet – frihet från någonting. Frihet innebär ju att man vill slippa något?
Frihet från jobbet – semester, ahh härligt!
Men! - Har man inget jobb känns inte ledigheten som semester – utan är förmodligen en ”jobbig” tid... jobbigt att vara utan jobb.
Så tillvaron är svårare än man vill ha den – den är både ock. Inget är svart eller vitt – det är både ock.
Det finns Frihet som vi längtar efter – men det finns också något som står för det motsatta – som liksom begränsar eller väger mot – som en gungbräda kanske
Det är lätt att tro att man får frihet om man har mycket pengar? Alla saker man vill ha – fin bil, hus?
Det ger en frihet som gör att vi kan resa långt bort, byta jobb, bostad och partner.
Men det är inte frihet om resan och omväxlingen blir till flykt från rädslan att stanna, rädslan att möta sig själv och sina tankar, sin längtan.
Man kan bli fånge i sådan flykt – ständigt letande efter något nytt –
Eller man kan också vara fånge i saknaden av dessa möjligheter.Ooh, tänk om bara
Som med allt i livet är det en form av både ock. Paradoxer - Motsägelser.
De finns hela tiden i livet – och man ser dem överallt i Bibeln – och det är kanske därför man kan uppleva den svår att läsa och förstå.
Kan vi vara fria? Har vi förmåga att vara fria?
Bibeln säger vi har en fri vilja. Inte alla andra världsåskådningar säger det, b.la teorin om människans evolution från den första levande cellen.
Om vi inte har en fri vilja – vad är det då vi känner? Längtar efter? Söker efter? Vad är det som vi upplever fattas?
Vi kan se i dagens text vad Jesus vänder sig mot – det är fariséernas sätt att förstå tanken med vilodagen, budet om vilodagen.
Fariséerna hade en mycket snäv syn på hur man skulle uppfylla lagen – de menar att man inte får göra någonting. Inte ens stäcka ut sin hand och ta tag i några sädeskorn – för då skördar man – vilket är förbjudet på vilodagen.
Förstod fariséerna egentligen meningen med budordet om vilodagen?
Har vi några lagar som verkar finnas till för sin egen skull - som inte hjälper människor som behöver hjälp?
Fariséerna tjänade egentligen lagen – inte Gud. De hade blivit besatta av sina lagar. De verkar vara fångar av någon sorts tvång - medans meningen med vilodagen var frihet.
Fariséerna verkade missa att Sabbatsdagen var någonting bra och positivt.
Så vad säger Jesus? Att vilodagen är till för människan. Inte tvärtom.
Lagen – lagar och förordningar är till hjälp för oss – för vi går så lätt vilse i våra egna tankar och idéer.
Vi har svårt att hålla ihop saker som är både ock – regler och frihet.
Frihet är ett vidsträckt och stort begrepp och vi kan bara nudda vid några få saker här idag.
En sak är att: Friheten sitter inte i att vara fri från regler.
Regler är någonting positivt och befriande – för de säger oss vad som är rätt och fel. Kärleksfulla föräldrar sätter regler för sina barns bästa. Precis som det är med Guds regler, en dag av vila bland sju är för vår frihet, vår hälsa och för vår glädje. Även idrottsmän och idrottskvinnor behöver lägga in en vilodag för att kunna prestera sitt bästa.
En annan sak: Frihet är att inte behöva jämföra sig och döma andra – såsom fariséerna höll på med. Dömandet av varandra – se på den och se på den...
Peka finger och tala illa om. Frihet är att slippa detta.
Frihet är alltså också frihet från andra – och - inte minst – frihet från sig själv – sina egna tankar, måsten och alla borden.
Frihet är att få vara den jag faktisk är… inte en person som behöver låtsas vara någon jag inte är… utan få känna att jag verkligen är jag och duger som jag är med alla mina fel och brister…
Vi människor lockas av frihetslängtan – för vi längtar efter något mer, något i oss verkar fattas - . ”Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av…” skriver Anders Frostensson i sin psalm – 289.
Läs
Det ligger en poäng i att dagens tema är ”Friheten i Kristus”.
just det där ”i Kristus”.
Man kan tänka att man befinner sig inom Kristus – liksom inom en ram, en gräns, en mur – där man är inom något.
Vad är man inom?
Jesus sa Han var vägen sanningen och livet – det är alltså dessa gränser vi befinner oss inom. Sanning och liv.
Bilden av sädesfältet i dagens text är också en bild av livet.
För visst är det så att livet är inpå oss. Vi går där det hela tiden växer, förändras och mognar.
Och det är till för oss.
Var inte fången i alla måsten och borden.
Se det du har omkring dig, och ta för er av det goda i livet, säger dagens text. Det är inte bara axen som finns, utan också människor omkring dig och det de vill ge dig.
Jesus säger: Jag är den gode herden – man får vara som får i en gode herdens hjord. Man får vara hos – eller i den - som kommer och letar efter en när man sprungit bort.
Aposteln Pauls uttryckte friheten i Kristus så här: ”Allt är tillåtet – men allt är inte nyttigt”.
Där finns denna frihet som går utanför vårt förstånd – och där finns också gränserna.
Friheten i Kristus öppnar upp för liv, ett liv i överflöd och ovanför vårt förstånd.
Det handlar inte om saker – utan om ett inre liv.
Där vi är fria från andras tyckanden, från egna snärjande tankar.
Verklig frihet finns hos honom – hos Jesus som säger:
Min Frid ger jag er.
Det är endast hos Honom som vårt inre, vår själ finner sin ro.
Vår uppgift är att våga säga ja
Tankar inför tema Nådens gåvor.
Luk 9:46-48
Lärjungarna började undra vem som var den störste av dem. Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: "Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor."
Finns det någon som vill vara älskad – omtyckt – ha vänner?
Tror ni alla vill vara älskade? Även den man själv kanske inte tycker så mycket om – den man inte gillar – den man inte kan stå ut med – den som uppför sig illa? Tror ni han eller hon också vill vara älskad?
Kan man vara rädd att inte vara älskad?
Vad gör man om man inte upplever sig älskad?
• "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd.
Alla vill vi vara älskade - men sedan kan det ta sig olika former vi visar det på och ibland blir det inte så bra. För vi lyckas inte visa vad vi egentligen menar. För vi har alla olika erfarenheter som har format oss och som styr oss i vårt tänkande och funderande.
Det är viktigt för alla att få betyda något för någon – varför har vi den här gängkriminaliteten? Som verkar bli större och större – alltså fler unga som hamnar där?
Blir det fler och fler utanför i vår värld nuförtiden – utanför att vara älskad – sedd?
Man säger att det finna bara två sorters känslor – grundkänslor som styr oss människor – rädsla eller kärlek. Kärlek eller rädsla – inte bägge samtidigt.
Allt vi gör och säger kommer utifrån någon av dessa två känslor.
Inom vissa grupper och kulturer pratar man om och betonar respekt – man vill ha respekt – vara någon – men är det egentligen älskad man vill bli? Rädsla eller kärlek?
Skulle man vilja slippa vara hård och tuff (rädd) och egentligen vilja våga kramas? Då har vi en uppgift att visa på det – fast just nu är ju denna tid inte bra för människor då man inte ens får eller vågar hälsa i hand...
Nådens gåvor är dagens tema – och jag skulle vilja fokusera på gåvan från Gud – nämligen den nåd Han ger oss.
Nåden - att genom att vi tror på Honom, Gud, Skaparen av allt, och hans son Jesus Kristus, så räknas vi, jag, du, som rättfärdiga –
Denna nåd att Gud ser på oss som felfria. Felfria!
Är vi felfria? Nej, så klart inte – men genom att tro på JK så räknas vi som det.
Gud älskar alla människor och genom tron får vi veta att vi är älskade.
Beror det på mig, dig, att du är så bra? Nej – men av Guds nåd – genom det han gjorde genom JK – på korset ... Han vill att alla skall komma till tro på Honom.
Vet ni – det är detsom är Bibelns huvudbudskap – genom Guds nåd är du älskad – du duger.
Bibeln säger att Gud har bara en känsla – kärlek. Inget mörker finns i Honom, ingen rädsla. Han kan bara se på ett sätt. Han ser på oss alla i kärlek.
Man kan fundera på vad som låg bakom lärjungarnas fråga i dagens text?
Rädsla eller kärlek?
De hade undrat vem av dem som var den störste.
Det hade börjat hända saker kring dem. De var uppmärksammade, folk lade märke till dem och kanske behandlade dem lite speciellt.
De hade från att ha varit enkla vanliga människor hamnat i händelsernas centrum.
Man säger att makt och inflytande påverkar oss och lätt kan leda till att vi vill ha allt och det bästa och liksom glömmer bort, missar att tänka på andra.
Likadant med pengar. Finns ett talesätt: Mycket vill ha mer.
Vi vet inte hur lärjungarna tänkte om de under och mirakler som skedde runt dem, om de uppfattade sig själva som viktiga i det som hände – att det berodde på dem - men från texten verkar det som om de funderade i de mänskliga banorna: vem av dem som var bäst?
Även om de kanske inte såg sig förmer än någon annan så säger texten att de jämförde sig inbördes, med varandra.
Varför jämför man sig – av kärlek – eller av rädsla – att inte duga?
Att inte vara lika bra... att inte vara älskad?
Men det står att Jesus förstod deras tankar –
Vi människor vi tänker, vi undrar och funderar ihop olika saker hur det skulle kunna vara – hur kanske den ene tänker eller vad hon menar... så sätter vi upp bilder hur det skulle kunna vara – från mina egna tankar!
Detta ställer lätt till bekymmer för oss, för vi dömer varandra utifrån vad vi trorandra tänker och menar. Av rädsla – av att inte vara älskad...
Jesus – Gud vet vad vi tänker i våra hjärtan säger dagens text.
Ett hot? Kan det kännas som – men kom ihåg - Jesu ord till oss är alltid – Var inte rädd!
Så - Istället får vi säga - vilken tröst! Att Han vet, vår Skapare och Gud, hur det är att vara människa - han förstår oss –
Så, Han tar fram ett barn och ställer framför dem. och säger egentligen
: Tänk inte så, jämför er inte - ni behöver inte det, Gud känner ju er.
Mät inte varandra - istället: möt varandra.
Jesus ställer ett barn, framför oss - för att vi inte skall bländas av det som är uppseendeväckande och maktgivande och som kan vara korrumperande – förstörande för oss.
Han säger vi behöver inte jämföra oss med varandra - Gud känner ju oss och du är viktigt för Gud och för andra. Möt varandra istället för mät varandra.
Hjälp i stället för stjälp.
Nådens gåva från Gud till oss, till dig, till mig är: Var inte rädd, du är älskad.
Jag vet vem du är, vad du tänker, hur du har det.
Du behöver inte vara hård, stolt, tuff – och rädd.
Öppna ditt hjärta, våga tro - på Gud, på Jesus Kristus.
Tankar inför temat Goda förvaltare.
Luk 16:1-13
Jesus sade till sina lärjungar: "Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ — ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’"
Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. "Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er?
Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."
Texten som är kopplad till denna helgs tema; Goda förvaltareär som vanligt
en text som finns med i ett sammanhang.
För att få detta klarare så måste vi börja i kapitlet innan. (kap. 15)
Jesus är tillsammans med tullindrivare och syndare som sökt sig till honom. Där är också fariséer och skriftlärda och Jesus ansågs av dem som en rabbi och lärare så han hade förpliktelser och han var därför också iakttagen och bedömd. Nu är de förargade på honom och säger: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem”.
Jesus vill förklara och svarar dem genom att berätta flera liknelser:
Han berättar om det förlorade fåret – som blir letat efter och funnet, det förlorade myntet som hittas, den förlorade sonen som kommer till insikt om sitt liv och omvänder sig och så, dagens text, liknelsen om den ohederlige förvaltaren.
Jesus fortsätter efter liknelserna med att säga att lagen fortfarande gäller.
Att han inte har kommit för att omintetgöra lagen, inte mista prick skall tas bort i den, säger han. Riktad till fariséerna säger han ”Ni vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan.”
Det han säger till dem blir då: om man inte lyssnar till lagen, om man inte känner i sitt hjärta att budorden och lagen innehåller sanningen och det som är viktigt i livet kommer inget att kunna övertyga om vad som är viktigt i livet – och Jesus säger så på ett ställe - inte ens om någon står upp från de döda!
Jesus säger alltså (till oss alla) att vi behöver känna igen, förstå och upptäcka att lagen och buden finns nerlagda i våra hjärtan. Att de innehåller sanningen och visar oss på hur att leva – Men han säger samtidigt: ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes (döparen). Sedan dess förkunnas Guds rike, och alla trängs för att komma in där. Men förr skall himmel och jord förgå än enda prick i lagen faller bort”. (Luk.16:16)
I och med Johannes ankomst delades tiden upp mellan GT, lagens tid, och NT, nådens tid. Denna ”tidsdelning” startade med Johannes ankomst men fullbordades med Jesus. Före Johannes kunde man försöka hålla lagen och vara ansedd rättfärdig (på något sätt i alla fall). Efter honom gäller nådens tid. Av nåd får vi komma till Gud, utan krav på att göra något – men samtidigt finns nödvändigheten hos oss människor att se och förstå att det är just nåd från Gud som ger oss denna möjlighet. Inte något vi presterar – och inte något vi kan bedöma finnas eller inte finnas hos någon annan!
Nåden är för var och en separat, och domen och bedömningen av andra är Guds.
Vår uppgift är då att vara goda förvaltare av det som ges oss – nåden.
Från de berättade liknelserna ställer Jesus oss frågor:
Vilka principer har ni - hur tar ni hand om och möter människorna, de utsatta, de förlorade.
Till fariséerna o skriftlärda blir frågan: som troende, andliga, ledare: Hur serni på andra människor – är ni överlägset nerblickande – ser ni på dem som förlorade och behandlar dem som de vore utan värde? – eller tar ni hand om dem?
Och så får vi alla från dagens text, frågan om vårt förhållande till pengar: hur förvaltar ni det ni fått och har?
Här kommer en närgången fråga från Jesus. Hur ser vi på pengar, hur ser du på pengar? En lite närgången och otäck fråga kan det uppfattas som.
Vi behöver pengar för att överleva – men hur tänker du om pengar – i dina val och beslut? Utifrån vad gör du dina val? Är det pengen som får avgöra dina beslut?
Jesus vill göra oss uppmärksam på att någonstans handlar det här om bundenhet kontra frihet. Tvång kontra glädje.
Värderar vi våra pengar, saker, egendom högre än annat, andra människor?
Sköter vi ömtåligt – putsar och fejar, inte en skråma får komma på bästa...vasen, tavlan, bilen ...
Det otäcka är att pengen har makt att binda så den i allt blir den avgörande – och det är därför en sak som Jesus jämställer med sig själv - Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv.
Det är inte hur mycket pengar vi har som avgör om pengar är vår herre, det är vårt förhållande till dem
MEN – nu det är inte bara pengar och förvalta dem det handlar om idag – utan också om förvaltande av oss själva – Goda förvaltare är temat för idag.
Djupet i Jesu frågor kommer till sist till oss själva: hur tar jag hand om mig själv.
Det är inga stora hemligheter i Jesu huvudbudskap.
Om du försöker vara rättfärdig, göra det rätta och känner att du inte duger inför Gud finns tröstens ord från Jesus: Ingen finns det som är rättfärdig. Där är vi alla lika och Guds rike handlar inte om prestation.
Jesu huvudbudskap till oss är: Till Gud kommer vi av nåd, inget annat. Gud är kärlek och Gud förlåter oss. Du kan lita på att Kristi kärlek är större än dina brister. Vår uppgift är då att vara goda förvaltare av det som ges oss – nåden – och inte döma andra.
Tankar inför temat Andlig klarsyn.
Matt 7:13-14
Jesus sade: "Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den."
Dagens text är från Jesu bergspredikan. Många människor hade samlats kring Jesus och han gick därför upp på ett berg och talade till dem.
Han börjar med salighetsprisningarna: Salig är den – Som är fattig, fattig i anden, den som sörjer, de som är ödmjuka, den som längtar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de renhjärtade, de som håller fred, som förföljs och skymfas.
Så fortsätter han till de som är samlade: Ni är jordens salt.
Han riktar sig till de människor som samlats för att lyssna på honom. Vanliga människor som kommit – en blandning av alla sorters människor.
Ni är världens salt – ni som nu är här – ni är de som skall ”salta” – visa vägen, vara rättvisa, ödmjuka, barmhärtiga.
Jesus säger också att de är världens ljus.
Men så kommer ett tillägg:
Om saltet inte är salt, vad kan man då göra?
Om ljuset inte lyser?
Bergspredikan fortsätter så med förmaningar, varningar, uppmaningar och tröst över hur livet är för en människa och kommer så efter ett tag med en sorts sammanfattning: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Detta är en förmaning god som någon och man skulle kunna stanna där om man håller sig till ”vanlig världslig social överenskommelse” och det finns uttryckt på liknande sätt i många religioner – Men -
sedan kommer den lilla texten som är texten för söndagen:
”Gå in genom den trånga porten...”
Vi ser från texten i Matteus att budskapet är riktat till alla. Alla är välkomna, alla är viktiga – alla kan och får vara salt och ljus – men att det inte är lätt.
Det finns många faror längs vägen. Man kan lyssna på och ta efter fel saker. Man kan fastna i egoism, bara tänka på sig själv. Vara orättvis, obarmhärtig, stolt och tuff och allt vad som kan nämnas i ärendet.
Jesus liknar det vid en trång port att komma igenom för att klara av att vara salt och ljus.
Om temat är andlig klarsyn – vad är det vi skall se klart med dagens text?
Kan det vara?
Att vi alla är och får vara salt – vi är alla välkomna att vara en del av Guds rike.
Att det inte är lätt att vara salt och ljus (men det finns ledtrådar).
Att det finns falska typer (profeter) som kommer och påstår en massa. Men att det finns ett sätt att se vad de står för: på frukten dom lämnar efter sig.
Att tro att Jesus är Guds son. Var får vi det ifrån? I texten i kap 8 om en officers tjänare som botas. Officeren trodde (på Jesus, det han sett och hört om och av Honom) och det blev så.
Vad är då ledtrådarna? Ja inte att om vi är rättvisa, ödmjuka, barmhärtiga eller om vi gör allt för människorna för att de skall göra liknande för ossså blir vi saliga.
För det är för svårt för oss att klara. Vi mister alltför lätt kraften (saltet) vi sätter alltför lätt bort ljuset när det borde få lysa.
Varifrån kommer då saligheten?
Lite längre fram i kap 8. I orden från Jesus: Följ mig.
Från Jesus kommer saligheten. Från Honom, Gud, kommer barmhärtigheten, ödmjukheten och allt annat som fyller oss.
Kanske inte allt på en gång – snarare tar det förmodligen ett helt liv – men under tiden är man på rätt väg, man är ett salt och ett ljus.
Det är inte lätt men när man följer Jesus behöver man inte gå i egen kraft. Man får lämna över.
I sin visshet om att man är liten och svag – fattig i anden får man lämna över sitt liv i Jesu och Guds händer.
Det är intressant att fattig i anden står uppräknat allra först i salighetsprisningarna. Är det för att det är viktigast?
När är man fattig i anden?
Jag tänker på att man kan ha haft en upplevelse där man sett hur liten man är som människa och jag tänker då på något liknande den upplevelse Petrus hade strax innan Jesu korsfästelse.
Petrus lovade heligt och dyrt att ge sitt liv för Jesus – och bara en kort stund därefter bryter det löftet.
Den känsla som fyller Petrus då är nog en bra bild över att vara fattig i anden. Man är inte stor då och sticker inte upp speciellt mycket.
Kanske är det just denna fattigdom som gör att vi kommer in genom den trånga porten och får smaka på saligheten?
Det hela börjar i Jesu ord: Följ mig.
Tankar inför Kristi förklaringsdag.
Luk 9:28-36
Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: "Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia" — han visste inte vad han sade. Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. En röst hördes ur molnet: "Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom", och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.
Kristi förklaringsdag – helgens tema som skulle kunna komma från den fråga vi människor ställer – vem är jag – vem är du – vem är Gud? Jesus? Finns det en mening?
Vi vill veta, ha saker förklarade, men - hur kan man förklara Gud?
Vi människor håller på att förklara det skapade – det vi kan se och ta på.
Finns det mer än det vi kan se och ta på?
Vinden, syns inte - om det inte är dimma, men den känns genom fingrarna och i håret om det går fort nog...
Covid 19 – kan vi ta på detta lilla virus? – Ja det tar i alla fall på oss...
Tankar – i en speciell apparat kan de ses som någon form av elektriska signaler i hjärnan– men kan vi ta på dem och hur uppstår de?
Vi vill veta – ha saker förklarade.
Vi gräver i jorden, finner gamla saker, finner försvunna samhällen och civilisationer. Ben och krukrester – daterar dem och försöker reda ut hur man levde då.
Vi gräver i vårt DNA – vi ser hur virus fungerar, en del helar och botar andra förstör och dödar.
Vi undersöker och lär oss, mer och mer – Men något underligt uppträder på scenen av kunskap... Det verkar som att ju mer vi lär oss desto mer komplicerat ser vi att det är och desto mindre förstår vi hur det kan komma sig att det är just på det sätt som det är.
I en människas hjärna finns nästan lika många kopplingar som det finns stjärnor i vår galax – vårt solsystem, Vintergatan – 100 miljarder
Kan vi förstå allt detta som finns? Kan vi förstå hur det kommit till?
Bibeln försöker förmedla den kunskapen till oss – att det finns en skapare bakom allt detta, vem han är och hurdan han är. Förklaringen kommer genom hela Bibeln men alldeles speciellt genom Jesus – Sonen, en del i treenigheten och alltså också Guds själv.
Bibeln säger att genom Jesus visar Gud vem han är.
Han är Helig – inget mörker finns i Honom står det.
Varifrån kom då mörkret som finns i världen, i oss människor, i oss själva, var och en - om allt som finns kommer från Gud?
I 1 Mos står det Gud skapade himmel och jord. Jorden var öde och tom. djupet täcktes av mörker – och en gudsvind svepte fram över vattnet och Gud sa: Ljus bliv till.
Man säger ibland att liv utan Gud är liv i mörker.
Det var mörkt och Gud kom in med ljuset. Jesus sa: Jag är världens ljus.
Vi läser i NT att man lyssnade när Jesus talade, ja att man häpnade över hans undervisning och över hans svar på alla frågor och försök att sätt dit honom.
Vi läser att man förvandlades i mötet med Jesus. Att han helade människor, såg dem och umgicks med alla. Några följde honom resten av livet.
Men, alla reagerade inte lika. En del blev arga på honom, en del kunde inte tåla honom.
När någon går en på nerverna – vad är det då som kittlar eller gör ont eller påverkar en?
Är det att något går emot det man själv tycker och vill?
Jesus sa han vara sanningen.
Vill man, vill vi, vil jag, sanning? Den kan göra ont – är sanning alltid bra?
Den sanning Jesus kom med gav honom döden. Han fick dö för den.
Hur är det med sanningen idag – kommer den fram eller får den stå tillbaka, döljas – för den är för obekväm – styr fake news – osanna, anpassade nyheter?
Råder mörkret – och måste blåsas bort av en Gudsvind? Ett Guds möte – som förvandlar?
Bibelns berättelse om Jesu liv med död och uppståndelse är en enda stor uppenbarelse, ett förhärligande, av Guds närvaro i världen.
Det är det lärjungarna, evangelierna och NT berättar om.
I dagens text här läser vi om Petrus, hur han reagerade, hur överrumplad han blir, så överraskad att han inte ens visste vad han sa eller vad han skulle göra. När vi läser i 2 Petr 1: 16 ff. har saker lagts till rätta för Petrus, saker har blivit uppenbart för honom, genom fler saker han fått vara med om efter detta uppe på förklaringsberget.
Han som kanske svamlade i dagens text skriver där:
Det var inte några skickligt hopdiktade sagor jag byggde på när jag för er förkunnade vår herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät. Ty han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader, när en röst kom till honom ur denna majestätiska härlighet: ”Detta är min älskade son, honom har jag utvalt.” Den rösten hörde jag själv komma från himlen när jag var med honom på det heliga berget.
Här är Petrus klar på vad han varit med om, ingen tvekan råder. Den Jesus han vandrat med är Guds son. Det är alldeles klart för honom. Han ångrade inte att han följt rösten från molnet: Lyssna på honom, min utvalde.
Var möter vi Honom, Guds Son?
Behöver vi gå upp på ett berg? Var sänker sig molnet ner över oss, var hör vi rösten?
I texten läser vi: Medan han bad, förvandlades hans ansikte.
Bön förvandlar.
Bön gör saker – inte bara med det eller den vi ber för – kanske är det viktigaste vad som händer med den som ber.
Där vi är idag, där du är – där möter oss Gud.
Kanske inte lika tydligt som för lärjungarna då det var ett alldeles speciellt tillfälle, men vi kan ändå förnimma ett möte med Gud när vi vänder oss till honom i bön.
Som avslutning får detta leda oss in till vår trosbekännelse – där Jesus är huvudpersonen – det är Honom den kristna församlingen bekänner, Jesus Kristus, människornas frälsare. Det är han som är grunden för frälsningen och samtidigt svårigheten för många människor.
När vi i församlingen, i församlingarna i världen över, säger Avlad av den helige ande, är det Gud som har blivit människa i Jesus Kristus.
När vi säger född av jungfru Maria – är det människa som Gud blir i Jesus Kristus.
Jesus, både Gud och människa samtidigt - Det är Kristi förklaringsdag – det är om Honom det handlar – inte vad andra människor tror om honom, tycker om honom, eller gör i hans namn.
Guds röst sa uppe på berget: Detta är min son. Lyssna till HONOM!
Det är Gus ord till dig idag.
Lyssna till Honom, lyssna till Jesu ord till dig.
Svarar Marta: ”Jag tror att du är Messias, Guds son”.
med översteprästen Hannas liksom Kajafas, Jonatas och Alexandros och alla av översteprästerlig släkt.
”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss."
Jesus Kristus, Guds son och själv Gud.
Tankar inför Pingsthelgen.
I det att vi har tagit emot livet har vi fått del av Guds ande - något finns i oss som en del i detta att vara människa.
Det Jesus erbjuder är en Guds gåva och som nu kommer alla till del som vill ta emot det.
Tankar inför helgen: Hjälparen kommer.
Tankar inför helgen: Bönsöndagen.
Det finns frihet i Jesu ord. Vi behöver inte förställa oss, vi behöver inte göra oss till – vi får vara såsom vi är.
Tröstens ord är det också – att vi alla är lika. När Jesus säger: När ni ber – inte om ni ber.
Han vet att vi behöver Honom.
Alla.
Någon gång i livet kommer vi alla till en punkt då vi kommer att be.
Som kristen är det naturligt att be – liksom i de flesta andra religioner.
Men – vi måste tänka över skillnaderna på vad bönen är i de olika religionerna.
Är vi tillsagda att be – ett visst antal gånger per dag, vissa speciella böner, viss lång tid - eller får vi be och be om hjälp när och hur vi vill?
Ber vi för att genom bönen förtjäna Gud - eller ber vi för att vi har nåd?
Är bönen vår väg till Gud - eller är bönen Guds väg till oss?
Är bönen en ritual - eller är den en relation?
Fångenskap kan vara att inte våga göra det man vill (samtidigt som det kan varasåsvårt att veta vad man vill...)
Det kan vara att vilja ha det man inte har – eller att ha alldeles för mycket av det man har.
Om någon ser en annan som fånge för att den är en kristen kan det bero på att denne själv är fånge i något han/hon inte vågar lämna. (vänner, karriär, civil status)
Dagens text visar på den frihet som finns i Jesu ord och Hans närhet.
Denna väg är bönen - Bön är inte att be för att få meriter – att det skall se bra ut – eller för att blidka en hård gud – nej bönen är en hjälp för oss, en vägledning genom livet, en hjälp given av nåd, ej förtjänad av mig själv men som lyfter mig upp ovanför mig själv – som liksom med kärlekens ögon gör att jag blir bättre än jag visste jag kunde vara.
Hur är detta möjligt? Jo, Gud vet redan vad vi behöver – OBS de ord Jesus använder: Gud vet vad vi behöver – kanske inte alltid det vi vill.
Detta gör också att bönen inte är en ritual att utföra utan en relation att leva.
Tankar inför helgen: "Vägen till livet".
Kanske kan varken jag eller någon annan hävda det utifrån att vi är människor - Men Jesus kan det och Jesus gör det.
Tankar inför helgen: "Den gode herden".
Vi människor är nyfikna och vi vill veta – och vi vill ha rättvisa och också veta vad som är sant – Och; samtidigt som vi vill veta det sanna önskar vi ofta att sanningen skall passa de åsikter vi har – eller bättre: passa den tro och den kunskap vi har tagit till oss – och menar oss besitta.
Är det, det vi innerst inne längtar efter? Plus rättvisa och frid?
Men lägger vi in begränsningar eller villkor när vi frågar efter det?
Vill vi att det passar oss och inte kostar för mycket?
Jesus var kringvandrande lärare och helbrägdagörare, som skapat stor uppståndelse och samlat väldiga skaror av människor. Ryktet gjorde gällande att han var Messias. Andra såg honom enbart som en orosmakare.
Jesus ville öppna Pilatus hjärta för att han själv skulle kunna se sin egen ovilja att hantera följderna av Jesu svar.
Men brist på sanning skapar problem. Det skapar oro och oreda. Det gör att vår själs längtan efter att få veta, att få frid, att få vila från just oro aldrig kommer finna det - och detta skapar en kamp i vår kropp. En kamp i vårt inre – både på psykiskt, andligt och intellektuellt sätt – men denna kamp har kommit att nästan enbart framställas som en intellektuell kamp, med utgångspunkten att det aldrig går att få reda på sanningen.
Detta att veta, som vi människor håller så högt – vår egen kunskap och förmåga – kan lätt också bli till ett hinder på vår väg att utvecklas – eller helgas – eller ännu bättre: göras hel.
Vår kunskap och också vår tro kan bli instängd i fyrkantiga system – allt utifrån vad vi tycker och vad vi vet. Allt utgår ifrån vår egen kunskap – kanske blandat med en rädsla för det som är nytt – och vi tycker vi vet det mesta och inte behöver veta något mer. MEN – kanske är det just då vi verkligen behöver lära oss att det är det vi intevet som kan ge oss så mycket mer – att det nya kan ge oss ytterligare en del till helheten.
(Om vi nu inte tycker vi är perfekta och kan allt...)
Kanske var det den slags tro som fariséerna stod för i texterna – ett fyrkantigt system där man kunde och visste allt och när det Jesus undervisade om inte stämde med deras kunskap och regler avfärdade de honom som en dåre eller hädare. De förmådde inte ta in Jesu budskap och missade därför det under som skedde mitt framför ögonen på dem.
Att tro kräver en stor personlig satsning. Tro går ju över förnuftet och in i det övernaturliga. Aposteln Paulus skriver: Tron ger oss visshet om det vi inte kan se.
Tomas blev hel när han förstod att det faktiskt var sant att Jesus uppstått. Där började hans omvändelse.
Tomas fick sedan föra det vidare, berätta för andra, och i det möta både tvivel och tro. Det är i sådana möten när man berättar om det man upplevt och sin tro, som man gör samma sak som Jesus gjorde för Tomas – man säger: "Räck hit ditt finger, här är mina händer”. Man visar på sin tro - och samtidigt som man berättar för någon annan också öppnar upp för att öka sin egen gräns mot vetande och sin kunskap, om vem man är och vem man tror på.
Genom bön och med Guds egen ande, den helige Ande, kan vi även idag ha kontakt med Gud – även om det inte är på samma sätt som för Tomas som kunde ta på, känna och tydligt se Jesus som uppstånden så kan vi i vårt inre, i vårt hjärta, samvete – eller vart det sitter – uppleva: Ja, det är sant.
Tankar inför påsk:
Om det finns något som vi inte kan tvivla på så är det att det finns lidande.
Men det var inte hans vishet eller hans förmåga att uttrycka sig som var hans erbjudande.
Hans uppdrag var att han var Guds son - och som det erbjuder han nåd och frid för vår vilsna och längtande själ. Han erbjuder rening av vårt skuldtyngda samvete, en fyllning av vår inre tomhet. Han är mänsklighetens saknade pusselbit!
I detta kommer att annat lidande in än det rent kroppsliga. Innan vi anklagar andra, innan vi påpekar om kornet i vår broders eller syster liv – får vi uppfatta och göra något åt stenen i vårt eget. Vi får begrunda vår egen mordiska läggning och vi får sträva efter ödmjukhet, efter att ställa tillrätta det vi kan.
I detta, den andra sortens lidande, lidandet över vår egen fördärvlighet, finns en inre kamp – då vi vill stå emot Gud och det goda, den mening livet har. Vilseledda av vår egen okunskap – eller värre: en inre fördärvlighet eller en avsiktlig blindhet – den värsta sortens lögn? Avsiktlig blindhet att vägra veta det som man kunde ha vetat. Vägra att erkänna några fel medan man strikt håller sig till en viss plan – jag (tror, jag) vet bäst.
Den högmodiga envisheten = den oförlåtliga försyndelsen mot den Helige Ande?
Någonstans behöver vi bli vän med det som vi inte vet istället för med det som vi vet.
Vi behöver vara vakna för att komma på oss själva – där vi – som Jesus säger: ser bjälken i våra egna ögon innan vi bekymrar oss för grandet i våra medmänniskors ögon.
På påskdagen var lärjungarna förtvivlade över Jesu död. Allt som de varit med om, allt Jesus sagt – vad var det med det nu? Vad var meningen med det de lärt sig? Att vända andra kinden till, att se medmänniskan?
Petrus, han som så uppenbart förnekat Jesus, lyfter på huvudet, en tanke kommer och han och en annan lärjunge är snabbt uppe på fötterna.
Petrus springer, han springer för sitt liv. Han springer för det han trodde på, han springer för allt han nyss mist – plötsligt glöder hoppets låga – kanske är det inte för sent – kan det verkligen vara sant? Allt Jesus sagt? Finns en mening - med livet?
------------------------------
Tankar inför Palmsöndagen med temat Vägen till korset:
Jesus gjorde det som var viktigt: sökte Guds rike, han lyfte huvudet mot himlen, lät något som var större än han själv just då leda och stå över omedelbar belöning eller befrielse, lät inte frestelsen få honom att svika sin själs vilja.
Att också våra liv är och vår uppgift är att gå - lidandets väg – vägen till korset.
-------------------------------------------------
Mejlet som skickades ut till medlemmar i vår församling avslutades med Ps. 23 i psaltaren.
Jesus är en person som väljer sitt handlande. Det handlar om en personlig relation. Han är alltså emot bön som enbart en yttre ritual.
Här finns en parallell till frälsningen, som inte handlar om att uttala vissa ord.
-------- Andra tankar i tiden ---------
Några funderingar över Grönlands tjocka och gamla isar:
Grönlandsisens "arkiv" når maximalt 130 000 år tillbaka i i tiden. Men i Antarktis, där istäcket är avsevärt större och tjockare än på Grönland, har man träffat på islager som avsattes för över 700 000 år sedan. De äldsta lagren är mycket tunna, vilket gör dem svåra att analysera. Tekniken har dock gått framåt hela tiden. Läs mer:
Här en annan redogörelse över tid... Is-tid
